En jobbig session med Dr Bo…

Halloj Finingar,

Idag visar sig Stockholm från sin mest gråkalla sida… det märks tydligt att höst går mot vinter.

Hoppas dock att ni trotsar mörkret & försöker se det ljusa även i det mörka 😉

stockholm

Jag har idag inte gjort så mycket mer än att träffa Dr Bo för ytterligare en session. Idag var vårt 3e möte & det var tufft, men på ett positivt sätt…. det var många tårar & lika många “aha-upplevelser”. Han är så klok, Dr Bo… & han guidar mig varsamt mot mitt mål; Att komma tillbaka, i en uppdaterad & mycket bättre version av mig själv – Pernilla 2.0
Idag pratade vi om de stora skuldkänslorna som ligger i mitt förflutna & om hur jag faktiskt inte kan förändra det som hänt. Å det är ju så sant. Så har jag åxå tänkt ibland, att jag kan inte vrida klockan tillbaka & göra dumma saker & dumma handlingar ogjorda. Jag MÅSTE förlika mig med att “gjort är gjort”, konstatera att; Jag har tagit lärdom & nu måste gå vidare. Jag måste åxå förlåta mig själv för det jag gjort…

when you finally let go of the past

Men att det är nedrans svårt att gå från tanke till handling! Men det ska jag öva på… att visa mig själv mer omtanke & omsorg. Å framför allt… förlåta mig själv. Det är något Dr Bo nämner ofta; att jag skall förlåta mig själv & visa mig själv mer omsorg & omtanke.

Vi pratade även om min tudelade känsla inför att vara sjukskriven…. de “bra” dagarna frågar jag mig själv vad jag gör hemma. Då vill jag gå tebax till jobbet & göra samma saker jag gjorde innan “kraschen”. De “dåliga” dagarna, så förstår jag klart & tydligt varför jag är sjukskriven & accepterar helt & fullt det som sker nu. Dr Bo tittar då på mig & säger helt lugnt; – Jag förstår att du vill till jobbet & tillbaka till livet innan, när du har dina bra dagar. Men du skulle ju då väldigt fort kraschlanda igen. Men det är jättebra att du kommit så pass långt att du accepterat att du är sjuk, dina dåliga dagar. Det här kommer nog att ta tid. Jag vill att du skall veta det. Det är inte ovanligt att man med stress kan vara sjukskriven i över ett år…
Jag tror han ser paniken i mina ögon, för han tillägger snabbt; – Men nu tror jag kanske inte att det behöver ta så lång tid för dig.

Så jag säger att jag skulle bli galen om jag skall se mig själv här hemma i över ett år. Så jag försöker att inte se längre än till slutet på varje sjukskrivningsperiod. Vilket han tycker är jättebra.

Sen kom vi till detta med att alltid göra allt till 120%. Om jag bestämmer mig för att jag skall börja träna t ex. Då skall det minsann tränas 2 timmar per dag, 6 dgr i veckan! Ska det promeneras, så räcker det inte med fram & tebax till jobbet. Nä, det skall promeneras 1 mil om dagen. Å ska jag förbereda middagar, då puttrar det 5 liter korvstroganoff på spisen. Å när jag sen då inte klarar av det jag sagt, så blir jag så besviken på mig själv att jag lägger av… Å så börjar jag om efter någon vecka. Å så snurrar hamsterhjulet på.

hamsterhjulet

Här fick jag något att jobba med av Dr Bo – inte så konstigt kanske! Här har vi mitt typiska “Duktig flicka”-syndrom. Så jag fick ett nytt mantra att leva efter av Dr Bo; Gör Saker Med Måtta. Det vill säga att jag inte skall ställa så höga krav på mig själv. Det är inte hela världen om jag bestämmer mig för att gå 5 km om dagen, men istället går 1 mil om dagen, så länge jag mår bra dagen efter… Å det är just det, att stanna upp & känna efter hur jag mår. För en dag kanske jag känner att det inte finns ork till 1 mil, men då ska jag vara nöjd med den sträcka jag orkar gå, vare sig det är 1 km eller 4 km eller 8 km.

Nu har jag en del att jobba med tills jag & Dr Bo träffas nästa gång… det är inte förrän om 2½ vecka. Men jag skall verkligen jobba med mig själv… försöka lära mig mina begränsningar… & framför allt – FÖRLÅTA MIG SJÄLV.

Kram på er

// Pernilla

Leave a reply